Skriet från djurparken
Bild: Amurtigrar i naturreservat
En underbar bok som jag läste ut i natt är Vi som förstår djurens språk: En nyckel till hur djur ser världen
av Temple Grandin. Hon är en av världens främsta experter på djurs beteende och
är dessutom autistisk. Det hänger enligt henne själv ihop (och jag tror mycket
väl det också). Jag ska bara citera ett enda stycke ur boken som för mig säger
oerhört mycket om mig själv, om världen som jag uppfattar den, och om både djur
och andra människor: När djur eller
personer med autism ser den verkliga världen i stället för sin föreställning om
världen betyder det att de ser detaljer.
Detta är det allra viktigaste att känna till om hur djur uppfattar världen:
djur ser detaljer som människor inte ser. De är helt detaljorienterade. Det är
det som är nyckeln.
Hon skriver också mycket intressant om än ganska kort om albinodjur och
djur med ljust skinn och blå ögon. Bland annat nämnde hon en ny vit variant av
dobermannpinscher, framavlad i USA (var annars) för att den anses gullig. Men
dessa arma hundar lider svårt av både fysiska problem och mentala
(aggressivitet t. ex). Det är allmänt känt att albinism är en genetisk
avvikelse som medför allehanda anomalier. Det som var nytt för mig var att även
vita djur med blå ögon har likartade problem. Det här gäller alltså inte t.ex.
isbjörnar som ju har mörka ögon och vars hud är svart under den vita pälsen.
Men jag drar mig till minnes vad jag alltid har hört om dalmatinerhundar och
deras hispighet. En släkting till mig hade en sån hund när jag var liten och
den var totalstirrig, det var inte tillrådligt att gå nära den.
Gäller detta vita tigrar också? Jodå, i boken finns en referens till
händelsen i oktober 2003 då Roy Horn i Siegfried & Roy blev attackerad på scenen
under en show av sin vita tiger Montecore och var nära att omkomma. Det här var
en händelse som jag funderade mycket över, inte så mycket för att tigern var
vit utan ur ett djurskyddsperspektiv. Det blev också en häftig debatt där många
djurrättsorganisationer och aktivister hävdade att det är djurplågeri och
ovärdigt att låta "dresserade" vilda djur uppträda på scen i show-
och cirkussammanhang.
På deras hemsida har Siegfried & Roy ett uttalande där Roy Horn bestämt
hävdar att tigern inte gick till anfall. Den blev stressad av en dam i publiken
med stort hår, Horn snavade över dess tass och fick en stroke (!) varvid tigern
försökte rädda sin "husse" genom att bita tag om hans huvud och dra
honom av scenen. Detta är helt befängt och låter som ett desperat försök av
Horn att rädda ansiktet. (Sedan kan vi inte heller veta om det överhuvudtaget
är Horn själv som sagt detta, uppgifterna om hans tillstånd efter olyckan har
varierat mycket. Klart är att han faktiskt fick en bit av sitt huvud uppäten
och aldrig kommer att uppträda mer.) Överhuvud taget är hela sajten ett
avskyärt exempel på mäns önskan att behärska och kuva vilda djur för att verka
mer manliga. Dessutom är den en orgie i kitsch.
Temple Grandin skriver att man kan bara göra ett trick som innebär att
dressören ligger ner en eller två gånger med dresserade tigrar, sen blir de för
farliga. Man kan föda upp en tiger och den kan bli tämligen tam men den är
samtidigt vild och det går aldrig att dressera bort. Så fort den inser sin
styrka och börjar se människan som ett bytesdjur är den inte säker att umgås
med längre. Det är uppenbart att Montecore, när Roy Horn plötsligt snavade och
föll, uppfattade honom som ett byte och gick till attack.
Det finns en organisation i USA som heter Big Cat Rescue, till skillnad
från alla oseriösa wildlife shelters som säljer öl och fiskbeten och har några
malätna stackars pumor i inhägnad så är detta en riktig och vettig park ägnad
åt djurskydd. Man tar hand om offren för modet att ha vilda kattdjur som pets
(vanligast i USA förstås). När den lilla lejonungen växer upp blir det inte så
gulligt längre och det har hänt många olyckor, ofta med dödlig utgång för både
djuret och människan. På deras hemsida finns en förfärande sammanställning över
olyckor och tillbud över hela världen.
Jag surfade faktiskt in där för att läsa mer om just vita tigrar, jag
undrade om de lider av samma problem som andra ljuspigmenterade däggdjur. I så
fall vore det väl inte så konstigt om en sådan tappade nerverna och gick till
attack. Det finns en helt fantastisk artikel (sorglig och skrämmande också) som
jag verkligen vill rekommendera. I Eskilstuna finns ju en djurpark som har
specialiserat sig på vita tigrar. Hur roligt är det att vara en sådan? Det
finns inga vita tigrar i naturen. Det föds en sådan på 10000 födslar och i
fritt tillstånd överlever de inte på grund av att de är sjuka, missbildade och
svaga. Genen för vithet, som kallas för chinchillagenen (det har inte med
chinchillor att göra utan kommer av chinchillakaniner), är recessiv vilket
innebär att för att alla ungarna ska bli vita måste både mamman och pappan vara
det. Därför är alla i världen levande vita tigrar uppfödda av människor och
resulatet av extrem inavel. Det blir en dubbel genetisk börda, dels
missbildningarna som genen för vithet orsakar och dels degenerativa skador
orsakade av inavel.
De verkligen underbart vackra djur som sågs uppträda på The Mirage i Las
Vegas med fjollorna Siegfried & Roy var produkter av en uppfödning där bara
20% av ungarna föds levande och där de allra flesta djuren är för missbildade
eller störda för att leva, än mindre uppträda för publik. Alla tigrar, utan
undantag, med den här genen är extremt skelögda. Även detta är en egenskap som
gör dem farliga därför att de har svårt att se vad som händer kring dem och
blir stressade av det. (Det här försökte S&R alltid undvika att visa, de
såg till att djuren så långt möjligt inte var vända en face mot publiken under showerna.)
Dessutom lider de av immunförsvarsrubbningar, bettmissbildningar, skolios, andra
skelettproblem, njurproblem och diverse psykiska störningar, inklusive
intellektuell utvecklingsstörning och hyperaggressivitet. Att som S&R gör
kalla dem för Royal Bengal White Tigers
är en förolämpning, de är varken kungliga eller renrasigt bengaliska. Det är
bara ett sätt att vinna legitimitet åt ett avskyvärt geschäft. Att de använder
uttrycket royal beror på att en
indisk rajah med tigerjaktspassion en gång under förra århundradet fann en vit
tigerunge i djungeln efter att ha skjutit mamman, vad jag vet den enda gången
en sådan setts i vilt tillstånd. Det var en hane, och tillsammans med en hona
född i fångenskap kom denna tiger att bli ursprung till samtliga vita individer
som därefter fötts i fångenskap.
Så nej, jag känner inte för att gå på Parken Zoo och glana på de vita
tigrarna, hur vackra just dessa än må vara. De är inte friska och hade inte
överlevt i det vilda. Och för varje djur som går där och blir beskådat har ett
stort antal fått sätta livet till. Jag gillar inte djurparker överhuvud taget.