Tyger!
Tyger! burning bright
Bild: Amurtigrar i
naturreservat
Polisen i San Francisco utreder om någon på juldagen släppte ut den
nioåriga tigerhonan Tatiana och retade upp henne så att hon gick till anfall
och dödade en man och skadade en annan varpå poliser tvingades skjuta henne
till döds. Det skulle tydligen vara omöjligt för tigrarna i denna djurpark att
rymma utan mänsklig assistans. Jamen det får vi väl innerligt hoppas. [En kommentar i efterhand: Polisutredningen
visade förfärligt nog att muren som skulle hålla tigrar och besökare åtskilda
var för låg, så låg att det stred mot lagen. Det hade flera gånger tidigare
förekommit incidenter när tigrar varit nära att ta sig över. Den här gången
kostade djurparkens försumlighet två liv. Detta utesluter förstås inte att
Tatiana kan ha blivit provocerad.]
På den amerikanska organisationen Big Cat Rescues
webbsida kan man läsa om alla de olyckor, ofta med dödlig
utgång för djur och människa, som inträffat med stora kattdjur i djurparker,
privathem och tivolin. Det har länge hävdats att djurparker är nödvändiga, att
utrotningshotade djurarter där kan hindras från att försvinna helt och att de
fungerar som genbanker. Tigern Tatiana var en amurtiger som de bägge på bilden
här till höger (i nyhetsrapporteringen benämns hon felaktigt som sibirisk tiger
vilket är en benämning som inte längre används av experter). Det är den största
av nu existerande tigervarianter. Världsnaturfonden WWF uppstattar deras
nuvarande antal till runt 500 individer i frihet, med andra ord är de akut
utrotningshotade och rödlistade av CITES.
Är det rätt att hålla vilda djur i fångenskap för att hindra arter från att
dö ut? Är det troligt att världen kommer att förändras så radikalt, med andra
ord återställas till ett tidigare tillstånd, att dessa arter kommer att kunna
återinföras i sina ursprungliga habitat? Jag har tidigare skrivit här om
javanoshörningen som enligt de senaste siffror jag såg bara finns i något
tiotal exemplar och som det är nästan omöjligt att få att föröka sig i
fångenskap. Om dessa underbara djur ska kunna återinplanteras i sin forna
livsmiljö måste den förändras i grunden, tjuvskyttet upphöra omedelbart och
totalt liksom avhuggningen av ädelträ och svedjebränningen av regnskogen.
Jag tror inte något sådant är möjligt någonstans på jorden där det finns
människor. Vi måste kanske säga adjö till många djurarter som levt på jorden
sedan miljoner år innan människan uppstod och började sprida sig som en farsot,
skövlande allt i sin väg. Att amurtigrarna är på väg att försvinna i vilt
tillstånd kan inte vara en ursäkt för att spärra in dem i "zoologiska
trädgårdar". Det spelar sen ingen roll att dessa förskönade
interneringsläger till människors förnöjelse och profit ser annorlunda ut nu än
för 30 år sedan. Det är inte rätt att ha vilda djur i fångenskap.
I slutet av sjuttiotalet när jag var ute och tågluffade besökte jag
djurparken vid slottet Schönbrunn i Österrike, en av Europas äldsta (och till
arealen minsta). Där fanns en avdelning för stora kattdjur med tigrar, lejon
med mera i burar inte större än halva mitt sovrum. Djuren gick oupphörligt fram
och tillbaka på det minimala utrymmet, ett så kallat stereotypt beteende som
vilda djur kan utveckla när de berövas möjligheten till sitt normala
kringströvande och aktiva liv. Det går inte att glömma den synen hur mycket jag
än skulle vilja.
The Tyger
Tyger! Tyger! burning bright
In the forests of the night,
What immortal hand or eye
Could frame thy fearful symmetry?
In what distant deeps or skies
Burnt the fire of thine eyes?
On what wings dare he aspire?
What the hand dare seize the fire?
And what shoulder, & what art.
Could twist the sinews of thy heart?
And when thy heart began to beat,
What dread hand? & what dread feet?
What the hammer? what the chain?
In what furnace was thy brain?
What the anvil? what dread grasp
Dare its deadly terrors clasp?
When the stars threw down their spears,
And watered heaven with their tears,
Did he smile his work to see?
Did he who made the Lamb make thee?
Tyger! Tyger! burning bright
In the forests of the night,
What immortal hand or eye
Dare frame thy fearful symmetry?
William Blake, ur Songs of Experience, 1794
(27 december 2007)