Tjejfester – utrotningshotade?

(ett brev som jag inte ens hann skicka

till JämO innan ärendet var avskrivet!)

Med anledning av den anmälan för könsdiskriminering som gjorts mot MissGaySweden-festen skulle jag vilja komma med några personliga reflektioner och synpunkter. Frågan om just tjejfesterna berör mig som queer personligt, men ett förbud mot enkönade tillställningar och sammankomster skulle få konsekvenser som man kanske inte till en början tänker på och som skulle beröra så gott som alla medborgare.

Så länge jag har varit aktiv i queersvängen, ungefär sedan -81, har det varit nödvändigt att ha dörrvakter på tjejfester. Men det är inte bögar som känner sig diskriminerade av tjejerna, utan det är heterosexuella män som kommer dit, kräver att få bli insläppta, och ställer till bråk. Att bli kallad för hora och andra kränkande epitet, spottad på och hotad har alla upplevt som någon gång jobbat i denna position. Men även misshandel har förekommit.

Enkönade klubbar, föreningar och tillställningar har förekommit i den queera världen så länge jag har rört mig där och långt dessförinnan. Det har aldrig varit något större problem för oss som det gäller. Ska jag ta ett exempel kan jag peka på SLM (Scandinavian Leather Men), en förening där bara män får bli medlemmar och där festerna enbart välkomnar män. För läderflator finns istället föreningen Lash, och någon gång då och då anordnar man gemensamma fester. Denna modell för samvaro har fungerat alldeles utmärkt i många år.

På senare år har också definitionen kvinna/man förändrats. På många fester och klubbar går man inte efter biologiska kriterier när man ska avgöra vem som ska beredas tillträde till t.ex. tjejfester utan har den uppfattningen att alla som definierar sig som kvinnor är välkomna, även ickeopererade transvestiter och mtf-transexuella oavsett på vilket stadium i sin förändringsprocess de befinner sig.

Och jag kan omöjligt se detta som ett problem inom queersamhället. Bögarna störs inte av våra tjejfester. De som omöjligt tycks kunna uthärda att tjejer vill träffas, dansa, ragga, träffa gamla vänner och nya, det är heteromännen. Det har alltid varit så att många sådana inte står ut med tanken på två kvinnor tillsammans, utan en man, där en man inte behövs och inte är välkommen. Det tycks gå deras ära förnär så till den milda grad att vi nu riskerar ett förbud för människor att träffas i enkönade grupper.

Jag skulle sakna tjejfesterna otroligt mycket. Det är trevligt att gå på blandade ställen också, men då får man som kvinna vara beredd på att bli raggad på av heteromän (för den manliga publiken på sådana ställen består inte bara av bögar.) Och det är ju därför tjejfester har funnits: för att det finns en stor befolkningsgrupp som inte är intresserade av män på det sätt som dessa män skulle önska. Men ett förbud mot tjejfester skulle inte bara göra min egen värld tristare. Det skulle ju också drabba killarna i SLM, för en sådan förening skulle ju rimligen också då bli olaglig.

Börjar man sedan se sig omkring i samhällt i stort finner man enkönade sammanslutningar överallt, varav vissa, som Frimurarna, har anor sedan sjuttonhundratalet. Hur skulle det gå för Rotary, Odd Fellows, religiösa sammanslutningar som munk- och nunnekloster? Musiklivet skulle påverkas dramatiskt, för då skulle det väl knappast vara möjligt att framföra kyrkomusik skriven för dam- respektive manskörer.

En sådan lagändring som nu är på tal skulle få djupgående konsekvenser som vi knappt kan föreställa oss och som skulle missgynna grupper som verkligen behöver friheten att själva välja vilka vi gör vissa saker med. Bara ett exempel kan räcka: För unga flickor med en annan kulturell och religiös bakgrund än vår västerländsk/protestantiska skulle det då bli omöjligt att delta i skolans simundervisning.På grund av deras religiösa föreskrifter är det nödvändigt för dem att ha enkönade simlektioner. Det är inte svårt att föreställa sig vilken bestörtning detta skulle väcka hos både ledare och lekmän i religiösa grupper av ickesvenskt ursprung.

Men för att sluta där jag började: Diskriminering gör människan ofri. Jag har dock mycket svårt att se just detta som diskriminering. När jag går ut på blandade ställen blir jag raggad på och ofredad av onyktra män, inte för att jag skulle vara speciellt raggvärd utan bara för att jag inte är intresserad. Detta skulle jag kunna se som en annan form av diskriminering eller förföljelse på grund av kön och sexuell läggning. Det handlar bara om omogna och storhetsvansinniga heteromän som inte står ut med tanken på att det finns kvinnor som är ointresserade av just dem. Att en lag som påverkar hela samhället och beskär många gruppers fri- och rättigheter kan bli följden av några få förnärmade mäns sårade självkänsla vore en tragedi.