Byt namn på ”homofobin”!

Ord kan befria och belysa; de kan också förvränga och fördölja. Ett ord som jag aldrig har gillat är ”homofobi”. Det har varit i bruk så länge jag kan minnas men de senaste två-tre åren har dess användning ökat dramatiskt och idag är det lika förstått som andra låne- och modeord som blivit bofasta i vårt standardordförråd. Alla vet vad det betyder, alla tycks använda det med förtjusning, troligen är det här för att stanna; ändå vill jag ha bort det.

Ordet ”homofobi” betecknar något som existerar. Det är inte dess innebörd jag vänder mig emot utan själva konstruktionen. Ungefär lika länge som den moderna psykiatrin har existerat som vetenskap har man talat om olika fobier. En fobi är alltså en psykiatrisk diagnos. Ordet betecknar ett tillstånd som innebär ett stort lidande för den som drabbats av det, och just därför är det felaktigt och förolämpande mot dessa människor (av vilka jag har varit en) att tala om ”homofobi”.

En människa som lider av en äkta fobi, t.ex. agorafobi, lider verkligen av detta. Hon är varje vaken minut intensivt medveten om sin fobi och skulle inget hellre vilja än att slippa den. Att inte kunna lämna sitt hem därför att man får vedervärdiga panikattacker så fort man försöker gör livet till en mycket stor prövning. Men en människa med ”homofobi” har inga obehag av sitt tillstånd. Tvärtom är det en stor källa till självbelåtenhet och förnöjelse, och denna person (som med en språklig styggelse kallas för en ”homofob”) vill verkligen inte bli annorlunda.

Att jämställa en personlig övertygelse, ett rent tyckande, hur grundat det än må vara i fördomar och intolerans, med ett psykiatriskt lidande, är inget annat än en skymf mot alla människor med äkta fobier. Det ger dessutom ”homofoberna” en förträfflig ursäkt att stanna kvar i sitt bekväma hillbillyland av okunskap och vidskepelse. Jag har länge försökt hitta på ett ersättningsord för ”homofobi” och kommer inte på något bättre än queerfientlighet. Denna nyskapelse kan kallas svengelska. Men ordet ”homofobi” är ju i så fall greklatin. (Heterosexism är också ett riktigt bra uttryck.)

Ordet queer är här för att stanna och jag välkomnar det. Det inrymmer både homo- och bisexuella likväl som transpersoner till skillnad från det föråldrade och exkluderande homo. Det markerar dessutom att det verkligen inte handlar om en psykiatrisk diagnos som ska bemötas med respekt och behandlas med terapi och mediciner, utan att vad som avses är ett rent attitydproblem och att de människor som hänger sig åt detta faktiskt förtjänar en ren jävla avhyvling.