Det är elva dagar sedan valet

Ciudad de Deus, Rio de Janeiro, Brasilien

(Nu, i maj 2008, härjar ett svårt utbrott av denguefeber i denna del av Latinamerika.

Denna sjukdom sprids via myggor och inget bottemedel finns, många människor har dött,

framförallt barn. I sådana miljöer som den bilden visar förökar sig de smittobärande

myggorna i det närmaste ohejdat. Fattigdom dödar.)

och vår nye statsminister Fredrik Reinfeldt gör inte mycket väsen av sig. Han kanske har fullt sjå med sina allierade. Hans fru Filippa Reinfeldt syns däremot överallt. Hon verkar trivas i rampljuset och media är totalt och okritiskt fascinerade. Så kommer fru Reinfeldt att beredas en plats i regeringen? Nääääh! Men om så mot förmodan inte skulle ske kommer hon säkert att spela en viktig roll i statsministerns hemliga kökskabinett och ha mycket att säga till om när de högste samlas till rådslag kring korvgrytorna. Filippa Reinfeldt har redan på denna korta tid visat sig vara en originell och visionär politisk tänkare. Enligt henne finns det inga gränser för hur mycket som kan privatiseras. Och visst är det så att utan djärvhet och nytänkande görs inga verkliga framsteg.

I flera av latinamerikas fattigare länder är dricksvattnet numera privatiserat. Korrupta statsöverhuvuden har sålt ut äganderätten till denna naturtillgång till nordamerikanska kapitalintressen som sedan tar ett literpris som heter duga. De allra fattigaste människorna i dessa länder, invånarna i kåkstäderna, de hemlösa, har bara att välja mellan att skuldsätta sig för att få pengar att dricka vatten för eller att dricka ur pölar på marken. De fattigare av bönderna har inte råd att bevattna sina odlingar varpå dessa köps upp, ja, just det, av nordamerikanska kapitalintressen.

Men varför stanna vid dricksvattnet? Luften vi andas har en minst lika stor marknadspotential. Det är bara att räkna ut hur mycket var och en behöver per timme för att inte kvävas. Sen är det bara att casha in. Och den som inte kan göra rätt för sig får sin lufttillförsel avskuren, exempelvis med en plastpåse över huvudet. Och ta en sån sak som tankar. Varför är det så självklart att vi har rätt att tänka utan att betala ett öre för denna naturaförmån? Det är ju anarki, ja, kommunism att låta detta tankekapital bara flyta omkring utan att människor med framåtanda och entreprenörskap ska ha en chans att utvinna de dolda vinsterna i denna oändliga resurs.