Kanslern Rolins
Madonna
(klicka på bilden för att förstora)
Jag fascineras och förbryllas över medeltidens bildvärld.
Det finns en härlig genre som brukar kallas för stiftarmadonnor. Personer som
hade råd och ville ge ett uttryck för sin fromhet som kunde ses och förstås
inte bara av samtiden utan också av eftervärlden kunde anlita en konstnär att
måla en bild av dem i möte med det gudomliga, vanligen madonnan och barnet. Jag
tänker visa min favorit bland dessa egenresta monument och spåna lite kring
den.
Det är en man i vackert broderade, veckrika
kläder (säkert har de varit dyrbara) som sitter på knä mitt emot en påfallande
blond Maria med Jesusbarnet i sitt knä. Mannen har sina händer lyfta och sammanförda,
han ser allvarlig och faktiskt nervös ut, och hans hår är klippt i en märklig
frisyr. De sitter i en pelargång öppen mot ett landskap som ser
mellaneuropeiskt ut, vilket det säkert också är.
Mannen hette Nicolas Rolin och var kansler
hos hertigen av Bourgogne, Filip den gode. Nicolas Rolin och hans fru Guigone
de Salins var välbeställda men försökte också göra något för dem som inte var
det. Att låta måla en stiftarmadonna var inte bara en gest av fromhet och ett
slags offer till Gud, det var också något som andra kunde se och ta intryck av.
(Synd bara att bara mannen, inte frun, fick vara med på den utsökt vackra och
gripande bilden som Jan van Eyck målade.)
Paret Rolin-de Salins byggde också vad som
är Europas äldsta ännu fungerande sjukhus, Hospice de Beaune. Det är väl säkert
det vackraste. Det invigdes 1443 och är nu museum, sjukvård för traktens
invånare bedrivs numera i nybyggda lokaler men är fortfarande avgiftsfri och
finansieras med avkastningen från vinodlingar som donerats till sjukhuset. De
röda vinerna från Bourgogne är klassiska, de domineras av pinot noir, kostar
mer eller mindre skjortan och är inte precis nåt man dricker till flintastek.
Jag minns att jag i min avlägsna ungdom en gång fick prova ett glas Beaune du
Château, helt underbart. Det finns på Systembolaget men jag vet inte hur denna
årgång är och lär väl knappast få veta det heller.
Nån annan gång ska jag kanske fundera lite
hur det kan komma sig att färgerna i bröderna van Eycks målningar fortfarande
har en sån oerhörd klarhet och intensitet när målningar som gjorts flera hundra
år senare nu ser ut som skinnet på rökta böcklingar. Nåt som jag också gärna
skulle vilja veta är om man kan hitta nåt samband mellan stiftarmadonnor och
olika slags votivgåvor. Men nu vill jag hellre glädja mig åt att det går att
åka båt längs Bourgognekanalen, och det skulle jag väl kunna göra en vacker
dag.