Vad är ett namn?
Vad menar jag med att tala om Aotearoa-Nya
Zeeland när jag ger ett vintips i min kokbok? Aotearoa är primärbefolkningen
maoriernas namn på ögruppen där så vidrigt pietets- och historielöst de djupt
rasistiska Sagan om ringen-filmerna
spelades in. Blonda och blåögda övermänniskoideal. Böckernas och filmernas
orcher framställs på samma sätt som maorierna, och andra primärbefolkningar,
historiskt har framställts av kolonialmakten: som svart ohyra.
(Och trots att kolonialismen bygger på rasism finns det företeelser och
kulturyttringar hos andra folk som vi inte har något emot att korpa åt oss,
vetande eller ovetande. I Eskilstuna finns det en del lesbiska kvinnor som har
en tatuering av en fisk som ett tecken för andra invigda att de tillhör den
gruppen i gruppen. Det är emblemet för klädmärket Hot Tuna. Man förstår väl hur de har tänkt. Men denna logotyp är en
efterapning av australiska aboriginers så kallade röntgenmålningar av olika
djur och fiskar.
Även maoriernas konst plagieras, banaliseras och förvrängs, vanligen av
vita män, i form av alla otaliga ”tribal”-tatueringar, smycken och klädmönster.
All denna konst från antipoderna som vi härmar efter har religiösa och/eller
klanrelaterade betydelser. Och då är det väl lite av helgerån att vi använder den
för att se tuffa ut? Åtminstone är det kulturell stöld.)
Eftersom jag är en fjärde världen-kramare så försöker jag tänka på att
skriva ut ursprungliga namn, när sådana är kända, av respekt för dem som levde
där innan vita män kom och koloniserade både dem och deras livsmiljö. (Jo,
ärligt talat, det är knappast vita kvinnor som ligger bakom kolonialismens alla
grymheter och brott.)
Jag började tänka på sådana saker, vad det heter, vad det kallas, hur
man benämner saker och ting, för många år sedan då jag i jobbet kom i kontakt
med en kvinna av samisk härkomst. Hon var tämligen militant när det gällde
hennes egen folkgrupps rättigheter eller snarare brist på sådana och jag tyckte
det var mycket coolt, det blev en synfältsvidgare för mig. När hon skrev sin
avsändaradress på brev skrev hon så här: Giron–Kiruna. Bara här där vi bor, i
nuvarande Sverige, kan man hitta många exempel på nynamn.
(Terminologi: Ordet primärbefolkning tror jag är mitt eget, jag har
aldrig sett det någon annanstans, och med det menar jag de första människorna
på en geografisk lokal. Ordet urbefolkning har en rasistisk klang som jag
ogillar djupt. Jag kallar de första kända namnen för ursprungsnamn och de
senare påtvingade för nynamn. Ordet nynamn är vad jag vet också min egen uppfinning
och jag inspirerades till den av begreppet noanamn, som förekommer inom
etnologin och betecknar något man fruktar och därför inte vill kalla vid dess
rätta namn, som gråben / Gunns häst för varg, filfrassn för järv och Horn-Per /
han-där-nere för satan.)
I
kartböcker kallas Sápmi-Sameland rasistiskt för Lappland. Giebnegaisi får
inkorrekt heta Kebnekajse. Gemensamt för alla nynamn är att de antingen är på
erövrarnas språk eller förvrängs för att erövrarna lättare ska kunna uttala
dem. Och erövrarna är alltid vita män.
Polynesiska sjöfarare landsteg på det som idag kallas Nya Zeeland
omkring 1000 e.Kr. ”Gamla Zeeland” ligger i Nederländerna. Den australiska
kontinenten (och det som kallas Tasmanien) däremot hade varit bebodda av
melanesiska folk i kanske 40 000 år och dessa folk hade inga namn på sina
länder. Förmodligen såg de dem inte ens som länder. Därför kan jag idag inte
kalla det för annat än Australien.
Det här tycker jag är mycket intressant: långt innan europeiska
sjöfarare lyckades hitta den australiska kontinenten drog europeiska geografer
och kartografer slutsatsen att det måste finnas en stor kontinent i söder, och
de kallade den Terra Australis Incognita
(det okända landet i söder). Senare skulle man förväxla den med Antarktis!
Andra folk, med annan hudfärg, hade då enbart med hjälp av stellär navigation
och havsströmmar lyckats nå dit, och detta många tusen år tidigare.
Ja, men vad är ett namn? Det är ett namn och det betyder något. Det kan
vara sant men behöver inte vara det. Men ett var, och är, alltid det första. Så
hette Mount Everest Qomolungma Feng
på de omkringboendes språk längre än vi kan föreställa oss innan en brittisk
lantmätarbyråkrat som aldrig sett berget i riktiga livet fann det på en
lantmäterikarta och bestämde att det var högst och därför borde ges namn efter
hans chef, Mr Everest. Som vad jag vet heller aldrig såg detta berg i
verkligheten, än mindre nådde dess högsta topp.