Vad är ett namn?
Vad menar
jag med att tala om Aotearoa-Nya Zeeland när jag ger ett vintips i min kokbok?
Aotearoa är primärbefolkningen maoriernas namn på ögruppen där så vidrigt
pietets- och historielöst de djupt rasistiska Sagan om ringen-filmerna spelades in. Blonda och blåögda
övermänniskoideal. Böckernas och filmernas orcher framställs på samma sätt som
maorierna, och andra primärbefolkningar, historiskt har framställts av
kolonialmakten: som svart ohyra.
(Och trots att kolonialismen bygger
på rasism finns det företeelser och kulturyttringar hos andra folk som vi inte
har något emot att korpa åt oss, vetande eller ovetande. I Eskilstuna finns det
en del lesbiska kvinnor som har en tatuering av en fisk som ett tecken för
andra invigda att de tillhör den gruppen i gruppen. Det är emblemet för
klädmärket Hot Tuna. Man förstår väl
hur de har tänkt. Men denna logotyp är en efterapning av australiska
aboriginers så kallade röntgenmålningar av olika djur och fiskar.
Även maoriernas konst plagieras,
banaliseras och förvrängs, vanligen av vita män, i form av alla otaliga
”tribal”-tatueringar, smycken och klädmönster. All denna konst från antipoderna
som vi härmar efter har religiösa och/eller klanrelaterade betydelser. Och då
är det väl lite av helgerån att vi använder den för att se tuffa ut? Åtminstone
är det kulturell stöld.) Eftersom jag är en fjärde världen-kramare så försöker
jag tänka på att skriva ut ursprungliga namn, när sådana är kända, av respekt
för dem som levde där innan vita män kom och koloniserade både dem och deras
livsmiljö. (Jo, ärligt talat, det är knappast vita kvinnor som ligger bakom
kolonialismens alla grymheter och brott.)
Jag började tänka på sådana saker,
vad det heter, vad det kallas, hur man benämner saker och ting, för många år
sedan då jag i jobbet kom i kontakt med en kvinna av samisk härkomst. Hon var
tämligen militant när det gällde hennes egen folkgrupps rättigheter eller
snarare brist på sådana och jag tyckte det var mycket coolt, det blev en
synfältsvidgare för mig. När hon skrev sin avsändaradress på brev skrev hon så
här: Giron–Kiruna. Bara här där vi bor, i nuvarande Sverige, kan man hitta
många exempel på nynamn.
(Terminologi: Ordet primärbefolkning
tror jag är mitt eget, jag har aldrig sett det någon annanstans, och med det
menar jag de första människorna på en geografisk lokal. Ordet urbefolkning har
en rasistisk klang som jag ogillar djupt. Jag kallar de första kända namnen för
ursprungsnamn och de senare påtvingade för nynamn. Ordet nynamn är vad jag vet
också min egen uppfinning och jag inspirerades till den av begreppet noanamn,
som förekommer inom etnologin och betecknar något man fruktar och därför inte
vill kalla vid dess rätta namn, som gråben / Gunns häst för varg, filfrassn för
järv och Horn-Per / han-där-nere för satan.)
I kartböcker kallas Sápmi-Sameland
rasistiskt för Lappland. Giebnegaisi får inkorrekt heta Kebnekajse. Gemensamt
för alla nynamn är att de antingen är på erövrarnas språk eller förvrängs för
att erövrarna lättare ska kunna uttala dem. Och erövrarna är alltid vita män.
Polynesiska sjöfarare landsteg på det som idag kallas Nya Zeeland omkring 1000
e.Kr. ”Gamla Zeeland” ligger i Nederländerna. Den australiska kontinenten (och
det som kallas Tasmanien) däremot hade varit bebodda av melanesiska folk i
kanske 40 000 år och dessa folk hade inga namn på sina länder. Förmodligen såg
de dem inte ens som länder. Därför kan jag idag inte kalla det för annat än
Australien.
Det här tycker jag är mycket
intressant: långt innan europeiska sjöfarare lyckades hitta den australiska
kontinenten drog europeiska geografer och kartografer slutsatsen att det måste
finnas en stor kontinent i söder, och de kallade den Terra Australis Incognita (det okända landet i söder). Senare
skulle man förväxla den med Antarktis! Andra folk, med annan hudfärg, hade då
enbart med hjälp av stellär navigation och havsströmmar lyckats nå dit, och
detta många tusen år tidigare.
Ja, men vad är ett namn? Det är ett
namn och det betyder något. Det kan vara sant men behöver inte vara det. Men
ett var, och är, alltid det första. Så hette Mount Everest Qomolungma Feng på de omkringboendes språk längre än vi kan föreställa
oss innan en brittisk lantmätarbyråkrat som aldrig sett berget i riktiga livet
fann det på en lantmäterikarta och bestämde att det var högst och därför borde
ges namn efter hans chef, Mr Everest. Som vad jag vet heller aldrig såg detta
berg i verkligheten, än mindre nådde dess högsta topp.
