Sluta tafsa!

re: sexuella trakasserier m.m.

OK. Var går gränsen mellan en stilla flirt och en kränkning? Mellan sista bokstaven i det osagda ordet ja och den första i det sagda ordet nej. (Which part of NO is it that you don’t understand?) Det är dags att inte ens börja utan sluta där och då, och sedan gör man inga fler sådana försök. Detta är inte svårt att lära sig och att förstå, det förutsätter bara en sak: att man vill förstå.

Kan en kvinna bli sexuellt trakasserad av en annan kvinna då? Vanligen ser man väl framför sig en kvinna och en man i ett sådant sammanhang, där det i stort sett alltid är mannen som utsätter kvinnan för oönskade närmanden. Så ser verkligheten ut, och här är statistiken entydig. Personligen har jag väl stundom upplevt något i den stilen från andra flator men det har haft det tröttsamma tjatets karaktär snarare än något som skrämt mig.

En långt mera obehaglig upplevelse hade jag som vuxen när en man jag kom i kontakt med greps av något som han själv kallade ”att han blev kär” men som enbart kan beskrivas som en sexuell besatthet eller sjuklig fixering. Föremålet var jag. Hur detta var möjligt förstod jag inte. Inte sedan jag var fjorton år har en person av motsatt kön visat det minsta intresse för mig på det sättet. Jag hade invaggat mig själv i en grundfalsk trygghet där jag sa till mig själv: ja, män dras inte till mig för jag är så uppenbart lesbisk. Så när denne man bekände sin ”kärlek” för mig sa jag omedelbart att ledsen, jag är 110 % lesbisk, är född sån, det kan inte ändras på. Och trodde i min enfald att det skulle få honom på andra tankar.

Det visade sig snart att det hade rakt motsatt effekt. Han vågade aldrig försöka våldta mig även om detta säkert hade skett om våra vägar inte hade skilts åt. Men han satte igång en formlig kampanj, dag ut och dag in, av snusksnack och tafsförsök och inbillade sig uppenbarligen att detta skulle få mig på ”bättre tankar” och inse att det i mig liksom i alla flator bodde en riktig, heterosexuell kvinna. Proselytmakeri? Men det går ju inte att vinna proselyter om det de ska omvändas ifrån är en medfödd egenskap. Det är lika sannolikt att jag skulle bli hetero som att jag skulle vakna en morgon och finna att jag har blivit kines, med bruna ögon och allt, bara för att det är så gott med vårrullar. (Det är det inte).

Hela situationen var fullständigt vedervärdig. På grund av yttre omständigheter (som rörde boendet) kunde jag inte göra vad jag i ett annat läge direkt skulle ha gjort: att polisanmäla honom för sexuellt ofredande. Då hade jag blivit utan tak över huvudet utan någonstans att ta vägen. Så snart jag kunde flyttade jag till en annan del av landet. Men denna erfarenhet fick mig verkligen att tänka efter. Jag insåg hur naiv jag varit.

Det är bara att läsa tidningar, se på TV, läsa böcker, titta på den internationella sexualbrottsstatistiken, så står det klart att ingen kvinna någonsin går säker för sexuellt våld från heterosexuella män. Jag säger inte nu att alla män är potentiella våldtäktsmän, utan att alla kvinnor är potentiella våldtäktsoffer. Det är verklighet att kvinnor i alla åldrar blir våldtagna, från några veckor gamla flickebarn till nittioåriga damer med rullator. Hur en kvinna är eller ser ut saknar också betydelse. Det finns fall där totalförlamade, medvetslösa kvinnor blivit våldtagna av manlig vårdpersonal, vilket uppdagats först när det visat sig att en graviditet blivit följden. Senildementa, blinda, rullstolsburna,utvecklingsstörda, till och med döda kvinnor utsätts för våldtäkter.

På grundval av dessa vidriga fakta blir nutida rättsinstansers friande domar i sexualbrottsmål med hänvisning till kvinnans berusning, klädsel, uppträdande el. dyl. fullständigt groteska. Det ska inte våldtas en enda kvinna, inte någonsin, punkt. Lås in varje våldtäktsman på livstid, kasta nycklarna i havet, livstid måste i dessa fall betyda livstid, d.v.s. tills döden inträder. Först då upphör risken för att dessa kräk ska begå nya brott.

Så, lite rått uttryckt: för den man som vill begå en våldtäkt saknar offrets identitet all betydelse. Det enda som krävs är att hon har en kroppsöppning som kan användas i detta syfte. Så varför skulle mitt dokumenterade och uppenbara ointresse för det motsatta könet skydda mig? Jag lärde mig mycket av denna erfarenhet. I fortsättningen kommer jag att så långt möjligt undvika all kontakt med hetero- och bisexuella män och bara umgås med bögar.

Det gör mig naturligtvis inte fullständigt skyddad. Men jag är vaksam på ett annat sätt nu. Jag har blivit våldtagen en gång (då var jag sjutton år gammal). Jag kommer inte att låta det ske igen utan att kämpa emot, och jag struntar totalt i om våldtäktsmannen blir skadad eller dödad. Han har inte den rätten och jag ger honom inte den rätten.

Hunden är kvinnans bästa vän!

Bild: Mitt eget klubbemblem till en klubb som jag en gång

hade på ett community, den hette Castrating Pitbull Bitches.