Wish You Were Here

- erfarenheter från en stad med en sjuk supkultur

I natt var en man nära att knivhuggas till döds och en annan rånades och misshandlades på min gata. När natten gick mot morgon var fyllefinkan överfull av ungdomar under 20. Det pågår en folkfest här i Eskilstuna, och jag fick veta att det förr om åren hade med drakbåtar att göra och var hundra gånger värre *rys*. Nu kallas eländet för Å-festen. Ja, det är klart att man kan fira att det rinner en skitig å genom stan. Men det gör den ju alla dagar om året.

Jag har fått veta att Eckliga Eskilstuna spelar i högsta divisionen bland svenska städer när det gäller alkoholkonsumtion och våldsbrottslighet. Det förvånar mig inte alls. Jag har sett och hört saker under mina två år här vid världens ände som får mig att intensivt längta tillbaka till lugnet, tryggheten, toleransen, vänligheten i Stockholm.

Folk (dvs ickestockholmare) säger att stockholmare är så dryga. Efter att ha bott i Stockholm i mer än 20 år och dessutom på en hel del andra platser både i Sverige och utomlands kan jag inte alls hålla med om det. Min bild av människors uppförande är grundad på erfarenhet och den ser helt annorlunda ut.

Men detta är nog den absolut vedervärdigaste stad jag bott i. Här får människor som klär sig på minsta sätt "avvikande" uppleva att få glåpord kastade efter sig, fingrar pekade mot sig och värre om de vågar sig ut. Här får man, särskilt om man är kvinna och yngre, finna sig i att bli extremt snorkigt behandlad av affärsbiträden etc. Här får man acceptera att bli förolämpad av personer inom offentlig förvaltning, sjukvård etc. Begreppet service är helt okänt i denna märkliga stad.

Men det allra värsta med Eskilstuna är den sjuka mansroll som här verkar helt förhärskande. Den hänger intimt samman med (även om den inte förklaras av) det fullkomligt groteska superiet här. Man kan gå ut på klubb och få se s.k. män som står och stjälper i sig två drinkar åt gången (de har alltså en i varje hand i syfte att spara tid och bli så packade som möjligt på så kort tid som möjligt).

Att gå ut och ta ett glas vin och sitta och prata, det förekommer inte här. Skulle man vilja göra det finns det ingenstans att gå. Och när krogarna stänger vid 02 fylls gatorna av vrålande, bråkande och pissande horder. Med en sådan barbarisk dryckeskultur är det inte konstigt att den alkoholrelaterade brottsligheten är mycket hög. Jag har aldrig sett något liknande i Sverige, möjligen i Stockholm under de tack och lov avskaffade Vattenfestivalerna. Och då var det ju inte stockholmare som bar sig illa åt utan tillresta lantisar.

De s.k. männen i denna stad, oavsett vilken ålder de är i, tycks ha stannat på dagisnivå i fråga om kultur, hyfs och allmän artighet, men framförallt i sitt sätt att betrakta och behandla kvinnor. Här kan en kvinna inte gå ensam ut och dansa utan att bli utsatt för grova sexuella ofredanden. Gamla gubbar tränger sig vanemässigt före i köer, åtminstone om det är kvinnor som står före dem.

Överhuvudtaget skulle jag säga att det tycks vara ovanligt tätt med mansgrisar här, men det är ju förolämpande mot grisar som ju är förträffligt trevliga djur. Ibland undrar jag om jag är den enda gentlemannen i den här jävla stan. Folkfesten fortsätter nu i två dagar till. Jag känner mig trygg och säker här högt i mitt falkbo, ljuden kan jag dock inte stänga ute. Jag hoppas ingen ung kvinna blir våldtagen eller på annat sätt kommer till skada. Om de unga männen har ihjäl varandra är deras problem.